Dagen före nytt år

Lägesrapport:
Jobbar på att fylla den försvunna kaggen, har redan tryckt en kvarts tårta.
Iförd mina nya träningskläder, för självförtroendet.
Ses 2012, om ni känner igen mig!

Onsdag den 28/12

Idag har jag bara legat framför en brasa och samlat urin

att fundera

Jag har tänkt mycket under Jul.
Sådär bara legat som en gammal gumma på sofflocket och lekt med tankar.
Och så såg jag dokumentären om Bob Hund.
Den var väldigt bra, jag tyckte om den.
Men efteråt kände jag också:
Gud, alla dessa killar. Killar överallt som gör musik. Det skapas och det talas om detta konstnärsskap, så speciellt och magiskt. Vilket säkert är sanningen, men det händer ingenting i mig. Inget inspirerande och inget nytt under solen. Killar som skapar musik tillsammans med sina manliga medmusiker. Lite snark-känsla på det måste jag säga. zZzZzZzZzzZzZzZzzzZZZzzz.
Alla dessa killar.

Sen såg jag dokumentären om Foppa och kände ÅÅÅÅHHHHHHHH Foppa. Älska Foppa.
Konstigt, men jag antar att jag har högre förväntningar på musikvärlden än på hockeyvärlden.

Ungefär såhär snurrar mina tankar i ett ensligt torp någonstans utanför Piteå...

Min jul

Detta har hänt sen sist:

1. Jag har firat jul i vanlig ordning. Fått ett helt nytt spinning-kit, inklusive nya skor. Nu är det bara att vänta på att kroppen ska komma tillbaka så jag får inviga. *längtar*

3. Jag har varit jättefull. Full som en kastrull, aspackad, tankad, osv. osv.

Min eminenta hemvändar-comeback försvann någonstans mellan 23.00 & 00.00 när jag raglade fram på dansgolvet på Challange. När jag äntligen fick komma hem tyckte jag det var lämpligt att skicka lite sms:

"Är mjk full god julz!!! Hoppas du haft det fins Sb12."

"Öigget i sängen, gud yoghurt hur länge som helst att skriva!"

Proklamerar fortfarande att det borde finnas alkolås på sms-funktionen.

2. Jag har ramlat. Brutalt. Iklädd endast underkläder, vinterjacka och skor. Jag sa till min fulla vän (jag nämner inga namn) "TA DET NU LUGNT, DET ÄR JÄTTEHALKIGT!" och jag var så ansvarsfull och gick så moget och vuxet försiktigt tills jag såg rävspår i snön och blev så exhalterad att jag måste ha tappat kontrollen för en sekund. Alltid ska man straffas för att man för en liten liten liten stund känner lycka.

3. Jag har frossat. En gammal jul-klassiker. Men nu när jag inte har kvar min mage känns det som att jag har ett tomrum att fylla. Going swell.

4. Jag har blivit extremt utmobbad av Ebbe. Han kör med klassisk utfrysning och bully. Typ "Farmor, vad gör Jenny här? (Vi är alltså i mitt hem) Varför ska hon vara här? Jag vill inte det? Jag vill inte se henne" eller den gamla klassiska "Dumma Jenny. Jag tycker inte om att du är här. Sluta följa efter mig". OBS! Jag följer inte efter som en manisk faster. I'm playing it cool, låtsas som att jag inte bryr mig fast jag låser in mig och grinar på toaletten emellanåt och undrar hur allt jag byggt upp kunde raseras så snabbt när Carro kom hem från Stockholm. Måste ändra taktik, eller satsa mina kort på Inez.

PICAS:

Detta händer, as we speak.

Lyssnar på när mamma och Ebbe leker i sin "båt" medans jag samlar snor och diverse baciller.

Inte alls dumt, förutom sjukdomen.

Mina små rökhaggor en dimmig kväll i Luleå.

<3

Han jag älskar som hatar mig.

Men jag tänker att han kanske använder sig av den gamla klassiska:

"den man älskar agar man"

Troligt.

Tony Kurt Nilsson

Det här är min tuffa 90-talsbror.

Såklart är inte kortet taget i nutid, men det vore rätt häftigt om han fortfarande såg ut sådär.

Tänk er Tony. Kära älskade Tony.

Tony, med mittbena och skogshuggarskjorta fotografering till ära.

Tony, som brände runt med sin coola MT5a med tillhörande moppegäng.

Tony, med guldring i örat.

Tony, med in-your-face-attityd som bara en skolfotograf kan fånga.

Kära lilla Tony som blivit en gammal vis man.

Jag ska minnas detta ljuva 90-tal med varmt hjärta, denna era som så vackert har fångats i en och samma bild.

Det närmar sig..

Fortfarande död på insidan.
Hoppas att min hemfärd till Bertnäs imorgon kommer att fixa mig inför dopparedagen.
Annars sticker jag skallen i rödtjutet med min bästis under mellandagarna och firar vår 11åriga vänskap.

Ps. Jag inser att bilden jag postade i förra inlägget inte alls föreställde ett julbord. För vem fan har avokado i julmaten?
MVH //Ms. Konservativ

Julhelvete, vart är du?

Jag letar febrilt efter julstämning.
Eftersom den inte kommer självmant försöker jag tvinga fram den.
Jag har bakat pepparkakor.
Jag har blivit bjuden på julbord av Jens.
Jag har slagit in julklappar och medan jag gjorde det lyssnade jag på julmusik, drack julmust och tände ljus som doftade kanel.
Nothing.
Jag undrar om jag är död på insidan eller om det är åldern.
Den här mellanåldern som är så blek.
Jag hoppas på det senare aternativet.

mitt livs ovärdigaste ögonblick, del 15

En helt vanlig kväll på Rockbaren i Luleå.

Jag vet inte vart jag ska börja om allt som är fel med denna bild.

Nej, den är inte arrangerad.

Det är bara ett faktum att jag under någon sekund av mitt liv faktiskt sett ut exakt sådär.

Jikes.

Värdighet!

tutte

Note to self: blogga inte under recovery of surgery.
Folk kan tro att du är deprimerad.

Ps. Jag har även blivit mentalt 70. Är jättetrött om dagarna, tar 3-4 tupplurer om dagen. Ds.
Ps2. Hur böjer man egentligen ordet tupplur? Tacksam för svar. Ds2.

dag vem fan vet?

Jag drömmer om återkomsten av mitt socialt liv.
Jag bygger upp olika scener om min framtida vardag:
kanske låter jag spontaniteten flöda och åker och överraskar en vän, kanske sätter jag mig på Lottas en grå vardagkväll i goda vänners lag, kanske flanerar jag på stan i jättesnygga kläder som en slags comeback to society.....kanske?
Men essensen av min tristess av att ha husarrest är att jag ska bli mer spontan.
Jag tänker: operationen som fick mig att bli lite mer crazy.
MEN
hur ska man mäkta med att vara spontan när man ska:
1. plugga
2. laga mat
3. träna
4. plugga
5. tvätta
6. städa
7. etc etc etc etc
FTW!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Typ såhär kommer jag känna mig när allting återgår till det normala:

Sökord: girl in city

Älska carro

Utdrag ut min systers dagbok.

Jag inser att vår relation inte varit helt problemfri..jikes.

Men om vi vänder på kakan, whos got the money now?

MVH

/fattig student /äter egen medicin /man får det man förtjänar etc.

Dag 5

Idag tog jag ett stort steg, jag tvättade mig i handfatet.
Resultatet blev godkänt, men jag ville göra det lilla extra för att behålla min värdighet inför återbesöket idag.
Så jag tog på mig strumpbyxor, kjol, skjorta och parfym.
För er som har haft dränage så kan ni ju bara föreställa er vilket dåligt val detta var.
Nu återstår bara att byta om till mjuksar...again.
Det passar även mitt själsliga tillstånd lite bättre.
Jag undrar vart värdigheten står och lurar.......
/Desperat tjej

Dag 4, del 3

Ja hej vad det sprudlar ur blogg-nerven!
Jag lever väldigt ovärdigt.
T.ex. får jag inte duscha (vilket betyder att jag luktar äckligt gammal sår) och jag måste ta sprutor i mitt eget lår.
Jag vill lägga upp lite bilder men jag tror att min gräns går ungefär här.
JA, jag har en gräns.
Det är inte sunt att ligga i samma position med dålig tv och bara låta tankarna snurra.
Kan bidra till livskris etc.
Plus att jag har insett att jag hatar att se livesändningar när man befinner sig på livets botten.
Det får ens liv att kännas ännu mer värdelöst att se en gala eller fotbollsmatch när man vet att det händer exakt samtidigt som jag ligger och samlar sårvätska som en gammal lodis.
Jag får inte skratta heller.
Bara det är ju ett skämt.

dag 4, del 2

Jag kippar efter luft vid en springa i balkongdörren.
Jag tror på allvar att man kan bli galen av att inte få frisk luft, men jag vågar inte gå ut och riskera att göra om denna operation p.g.a att jag ramlat i halkan.
Om någon hade betraktat mig, om jag hade haft en granne som bott mitt emot mig, hade det nog börjat gå både en och två hörsägnar om den krokiga damen med plastbollar hängandes efter sidorna, kippandes efter luft vid balkongdörren.
That's my name, don't wear it out!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*vill bli frisk*

Dag 4

En liten rapport från sjukstugan. 

Att blogga har inte alls varit aktuellt, då min tillvaro varit totalt humorlös sen i fredags.

Det har varit ett rent helvete att vara nyopererad, men jag börjar se ljuset i tunneln.

Smärtan har blivit lite lättare och kroppen har blivit lite mer rörlig.

Jag rör mig som Freddie Wadling och luktar helt sjukt.

Tur att jag ligger i min lägenhet, utan kontakt med omvärlden, annars hade det varit kört för mig på det sociala.

Ser en dokumentär om The Doors och inser att Jim Morrison hade det sjukt mycket jävligare än mig.

Alltid något.

Den kulinariska höjdpunkten

Nobelveteranerna kan det här med klass!

*vill också gå på nobelfesten*

Jag...har...inget...liv

Detta är mitt liv just nu:

Os frontale - pannbenet
Os parientale - hjässbenet
Os occipitale - nackbenet
Os sphenoidale - kilbenet
Os temporale - tinningbenet
Os nasale - näsbenet
Os sygomaticum - kindbenet
Maxilla - överkäksbenet
Mandubila - underkäksbenet
+ 197 ben till......
+ muskler. Jag hatar muskler.
Jag älskar dom när jag springer eller cyklar men jag hatar att lära mig vad alla jävla muskler heter på latin. Om jag inte får användning av det i mitt framtida yrke kommer jag go bananas, 4 real.
KULA
BULLE
FISSE
KOOOOOORV

Inte nog med att jag inte minns allting direkt som vissa andra lyckostar så ska jag operera mig mitt i den värsta kursen på alla tre år, vilket gör att jag tappar ett par veckors intensivt nötande.
Kanske ska se det som ett inlärningstillfälle?
Kanske kan be min läkare förhöra mig innan/efter operation?
Eller varför inte göra en vaken operation så han kan berätta för mig exakt vilka ben han ser och vilka muskler han skär igenom? På latin alltså...
*blir galen*

Nej, nu ska jag drömma mig bort om den dagen jag klarar tentan (siktar på 2014).
Den dagen ska jag köpa en charterresa med sms-lån och dricka mojitos tills jag storknar.
Eller gå på Ica och köpa en kexchoklad.
Tror att det sistnämnda alternativet är mest troligt då jag helst inte vill hamna i "Lyxfällan" på bästa sändningstid.
Jag avslutar detta blogginlägg med en bild som livar upp min annars så trista tillvaro för tillfället:

Frankrike, 2008

En kärlekens kväll

Hälsningar från helgen

*älskar Ebbe*

Onsdag morgon

Haha jag älskar detta klipp, för jag känner exakt likadant.
Detta hade likagärna kunnat vara jag:


"I can't fucking stand "Granade".
This bitch, Bruno Mars, is sitting up here complaining and talking about this bitch who clearly does not give a shot about him.
"Should have known you was trouble from the first kiss, had your eyes wide open, why where they open?"
FROM MY PROSPECTIVE, WHEN I KISS SOMEBODY I DON'T KNOW IF THEIR EYES ARE OPEN UNLESS MY FUCKING EYES ARE OPEN SO WHY WHERE YOUR EYES OPEN, BRUNO??!!??!

...& than he goes into psychopath-mode about how he catch a granade for you.
Throw a hand on the blade for her, jump infront of a train for her, do anything for her, FOR THE BITCH THAT TOSSED HIS SHIT IN THE TRASH AND HAD HER EYES WIDE OPEN WHEN HE KISSED HER??

..& then, furthermore, what fucking environment are you in?
Theres nobody throwing a granade at your girlfriend for you to catch in the first place.
ITS A DIFFRENCE BETWEEN CARING ABOUT SOMEONE AND BEING OBSESSED!"

Åh gud.
Har sett detta klipp hundra gånger men skrattar fortfarande högt förmigsjälv i en tom lägenhet.
Det här är mitt drömjobb, alla kategorier.

Dagens chock

Varför finns det en Hoffmaestro-låt på min spotifylista?
Vem är det som har lagt till den?
Jag känner mig smutsig, trots att jag har raderat den.
Jag undrar om det kanske är Nudeln som försökt lyssna på Hoffmaestro i smyg men råkade vara inne på min spotify så nu är hemligheten inte så hemlig längre.
Ck, vad tror du?
Kan Nudeln bära denna mörka hemlighet?
Tacksam för svar.

dagens fundering

Fredrik Virtanen är ju helt jävla loco.

Mitt liv at the moment

Det här är allt jag gör nu, och 6 veckor framåt:

Det här är en av grejerna jag skulle vilja göra istället:

Alltså, hänga på en konstig pub i Sundsvall som spelar bra metal.

En helt vanlig kväll

Igår kom jag på migsjälv med att spela luftgitarr till 118118-reklamen.
*rädd*