Nu är det inte så jävla glättigt längre.
Mörkret är här och det är här för att stanna så länge att vi glömmer hur ljuset känns.
Ibland känns det som en förbannelse att hjärtat slår för denna plats på jorden.
Inget kan överleva en vinter som den här.
Mina blommor dör, inget orkar växa.
Är det så konstig att man bara vill lägga sig under en sten och vakna i april?
Va? Va? VA?!
En vänjer sig aldrig, bara så ni vet.
