Finalemente..

..we reached the states.
Det var en lång jävla resa.
Jag brukar alltid trivas på långa resor men den här var kantad av diverse tråkigheter.
Barn som skrek, dåliga filmer, katastrofal vegetarisk mat, extremt långa väntetider till allt som ska köas till.
Jag fick även sitta och konstant hålla ett finger på min hörlurskontakt till filmerna som visades pga glapp.
När jag påpekade det fick jag ett långt hånskratt av personalen som svarade att man ska vara glad om nått överhuvudtaget fungerar på det här skitplanet.
Jävligt otryggt.

Såklart blev jag totalförstörd i gränskontrollen, som vanligt.
Det måste vara nått provocerande med mitt utseende som gör att alla jävlar vill sätta dit mig.
Det första som hände var att hon bad mig lägga mina glasögon på disken vilket resulterar i att jag i princip blir blind.
Där fick dom ligga under hela det obekväma samtalet om vem som betalat min resa, hur jag kan ha råd att åka när jag studerar, varför jag verkar så nervig och konstig.
Men för att jag inte ser nått!!!! JAG ÄR BLIND you fool!
Hon sluddrade och orkade knappt öppna minnen i sitt förhör vilket inte alls underlättade för en icke seende person.
Sen slängde hon in lite ytterligare förnedring när hon skulle fota mig och jag stirrade in i kameran typ en minut pga jag fick inga klartecken och hade inte synen att avläsa en blick som visar att hon är klar varefter hon skriker "you can stop locking att the camera!!!!!"
Två liter svett senare fick jag min stämpel.

Vår hyresvärd ville bjuda på gräs och tipsade om ett ställe vi kunde testskjuta kalashnikov för 25 cent per kula.
USA är sjukt som vanligt.

Gamen

Förresten kände jag att det var oerhört nödvändigt att posta denna bild på Nudeln när han gestaltar en förvånad gam. 

Oslagbar imitation enligt mig.

US AND A

Det har varit en turbulent vecka på Mariehem.
Boven blev sjuk som satan bara fem dagar innan avfärd till landet av hopp och drömmar.
Hoppet och drömmarna höll på att fullständigt krossas men Boven gjorde en heroisk upphämtning sista dagen innan flyget skulle lyfta.
Vilken hjälte.

Så nu sitter vi här på Umeå City Airport (vilket jävla LOL-name) som en äkta buisnesswoman med dator och i telefonkö till sas (pga att jag har blivit paraniod och tror inte att vi ska få komma in i landet = VILL FÖRSÄKRA MIG) + en kopp kaffe för 27 kronor. TJUGOSJU KRONOR!!!!

HEJ DÅ FRÅN JÄTTEHANDEN!

Fredagsfortsättning

Glömde:
12.45 förminskade tyngdlagens kraft och fick ett så kallat ketchup-underställ.

Fredagsmys?

Min fredag, liverapport:

05.10 Vaknar kallsvettig ur en mardröm, vilket aldrig händer pga jag är en mycket fridfull sovare. Drömmen innehöll barn som jag älskar som dog i mina armar och allt var mitt fel. Alla förstår ju att dagen inte skulle bli en dans på rosor.

06.00 Vattnar och omdirigerar mina blommor. Det börjar se ut som ett växthus och det oroar mig. Jag är nära att förvandlas till en catlady fast utan allt kul.

06.15 Gör några armhävningar. Hade ändå inget annat att göra och en hatar ju att torr-duscha.

06.30 Tar en dusch. Vill inte lukta usch.

07.00 Intar soff-läge. Finslipar hemtentan. En är ju aldrig så skärpt som tidigt på morgonen.

07.30 Försöker sova men ser bara barnet framför mig.

07.32 Gråter en skvätt pga drömmen och inser att jag aldrig kan bli den avslappnade förälder jag föreställt mig då tanken på att all skit kan hända små barn gör att jag vill stänga in dom i en källare tills dom är gamla nog att typ inte springa över en väg. Kanske skippar föräldraskapet överhuvudtaget, VAD SOM HELST KAN JU FÖR FAN HÄNDA

07.34 Tar en bild på när jag gråter. Man får inte missa ett tillfälle att lägga upp nått på instagram!!

07.40 Ser vampyr-serier. Vill så himla gärna bli en vampyr.

07.41 Inser att det är omöjligt.

07.45 Fastnar med foten i ett garnnystan när jag ska gå på toaletten.

Har stora förhoppningar om denna dag. Så rafflande.

Livets lott

Igår träffade jag min nya granne.
Han såg väldigt bekant ut.
Väldigt bekant.
"Hej! Jag är er nya granne. Visst var det dig jag såg i gymmet för ett par dagar sen?"
Poletten föll.
Det är alltså min nya granne som kom på mig i gymmet med att mima och gestikulera till hiphoplåtar. På en spinning-cykel.
Min nya granne.
Jag vet inte vad jag gjort för fel men universum har en tendens att be a bitch.
*letar ny lägenhet*

Nuckeln

Jag saknar nuckeln (mitt alldeles nykomponerade smeknamnet till CK & Nudeln, btw. Är själv ganska nöjd över det) så extremt mycket nu.
Det har varit så en ganska lång period och jag går och väntar på nått som aldrig kommer: att det ska gå över.
Det går fan inte över.
Det går i skov, ibland lever jag mitt liv som om inget någonsin varit annorlunda och ibland vet jag inte hur jag ska fungera utan dom.
Den värsta känslan av alla är när jag tänker att vi aldrig mer kommer bo i samma stad.
Den känslan är så jävla definitiv och äcklig.
Och kom inte här och säg att jag har fel.
En kan ju alltid hoppas.
Men jag vet hur det är och jag är en mogen kvinna som axlar den sorgen som en mogen kvinna; alltså förtränger.
Tänker att vi ses till helgen, imorgon, på repet, på lottas eller i soffan på Haga.
Don't pitty the fool, att leva i en lögn kan vara det enda sättet att orka med skiten.
Så kom inte här och döm min dumglada, ovetande verklighet, tack!!!!
Livet är förgängligt.
Men sluta då jag är inte alls dramatisk!
Jag är bara känslig.
Story of my life, ända sedan jag från fem års ålder pumpades med tyska hormoner.
Allt är Tysklands fel.

Help! Som Beatles skulle sagt.

Idag har jag och min stil nått rock bottom.
Vandrarkängor, täckisar, en sjukt ful och trasig jacka och TVÅ SYSTEMETKASSAR.
Jag kunde inte ens anstränga mig och ta en sketen tygpåse och då istället utstråla att jag är sådär coolt nonchalant utan TVÅ SYSTEMETKASSAR.

Om dom ändå hade innehållit sprit och inte garn.

KOLLA HIT!!!!!

OBS! OBS! OBS!
ÅT JUST VÄRLDENS GODASTE FALAFELRULLE!!!!!!
OBS! JAG GJORDE DEN SJÄLV!!!!
JAG ÄR NU MARIEHEMS FALAFELKUNG!!!!!!!!!

Thiz shitz craaaaazy

Jag tror jag dör av skam.

Vi har ett pyttelitet gym i källaren som jag brukar köra i när jag är för lazy för att dra till IKSU.
Det är verkligen litet.
Alltså så litet så om mer än två stycken är där samtidigt så blir det förbannat obekvämt och den som kom först får låtsas att den är klar och dra därifrån.

Jag har komponerat ihop ett 70minuterspass spinning med sjukt bra musik (LÄS hiphop) till som jag testade idag.
Ingen i gymmet, fullträff.
Under hela passet måste jag hålla mig från att leva ut till den massiva musiken men i ett svagt ögonblick gör jag ett sånt jävla fult move på cykeln, dels för att peppa migsjälv när jag var som tröttast, plus att det var ett sånt sjukt mäktigt parti i låten som bara förtjänade en förstärkande rörelse. Denna rörelse som bl.a. innehåller ett pekande mot himlen som om jag hade ett hemlig överenskommelse med Gud Hansjälv och vad händer i detta svaga ögonblick när jag känner mig som coolast? Oövervinnelig?
DET KOMMER IN EN MUSKELBYGGARE!
EN KYLSKÅPSLEVERANTÖR! EN JÄTTE! EN RIKTIG JÄVLA BIFF!

Om det brukar vara obekväm stämning i källargymmet så blev det nu helt jävla outhärdligt.
Som om inte det vore nog så gjorde jag bort mig medan jag såg ut som Staffan Olsson.

Livets kval

Har börjat virka.
Men fan ta er alla satans jävlar som ens vågar kalla mig för UnderbaraClara.
Det är svinkul.
Det enda som är ett rent helvete är att googla virkning.
Kan inte alls identifiera mig med alla dessa skogsmulle-hemmafru-hippies som goes bananas och i princip vikar sina egna trosor (som f.ö skulle vara rätt hett).
Får panik när jag ska få inspiration.
Panik med stort p.
Måste bara få detta sagt:
VIRKARKULTUREN OCH DESS ANHÄNGARE ÄR FÖR NÄRVARANDE FREAKS.
Nuff' said.
Snart sitter jag väl där med tre barn, mossgröna/khakifärgade hemmagjorda kläder och bloggar om att virka fodral till mina blomkrukor.
Hej då cool lifestyle...