Vi har ett pyttelitet gym i källaren som jag brukar köra i när jag är för lazy för att dra till IKSU.
Det är verkligen litet.
Alltså så litet så om mer än två stycken är där samtidigt så blir det förbannat obekvämt och den som kom först får låtsas att den är klar och dra därifrån.
Jag har komponerat ihop ett 70minuterspass spinning med sjukt bra musik (LÄS hiphop) till som jag testade idag.
Ingen i gymmet, fullträff.
Under hela passet måste jag hålla mig från att leva ut till den massiva musiken men i ett svagt ögonblick gör jag ett sånt jävla fult move på cykeln, dels för att peppa migsjälv när jag var som tröttast, plus att det var ett sånt sjukt mäktigt parti i låten som bara förtjänade en förstärkande rörelse. Denna rörelse som bl.a. innehåller ett pekande mot himlen som om jag hade ett hemlig överenskommelse med Gud Hansjälv och vad händer i detta svaga ögonblick när jag känner mig som coolast? Oövervinnelig?
DET KOMMER IN EN MUSKELBYGGARE!
EN KYLSKÅPSLEVERANTÖR! EN JÄTTE! EN RIKTIG JÄVLA BIFF!
Om det brukar vara obekväm stämning i källargymmet så blev det nu helt jävla outhärdligt.
Som om inte det vore nog så gjorde jag bort mig medan jag såg ut som Staffan Olsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar