Det var en lång jävla resa.
Jag brukar alltid trivas på långa resor men den här var kantad av diverse tråkigheter.
Barn som skrek, dåliga filmer, katastrofal vegetarisk mat, extremt långa väntetider till allt som ska köas till.
Jag fick även sitta och konstant hålla ett finger på min hörlurskontakt till filmerna som visades pga glapp.
När jag påpekade det fick jag ett långt hånskratt av personalen som svarade att man ska vara glad om nått överhuvudtaget fungerar på det här skitplanet.
Jävligt otryggt.
Såklart blev jag totalförstörd i gränskontrollen, som vanligt.
Det måste vara nått provocerande med mitt utseende som gör att alla jävlar vill sätta dit mig.
Det första som hände var att hon bad mig lägga mina glasögon på disken vilket resulterar i att jag i princip blir blind.
Där fick dom ligga under hela det obekväma samtalet om vem som betalat min resa, hur jag kan ha råd att åka när jag studerar, varför jag verkar så nervig och konstig.
Men för att jag inte ser nått!!!! JAG ÄR BLIND you fool!
Hon sluddrade och orkade knappt öppna minnen i sitt förhör vilket inte alls underlättade för en icke seende person.
Sen slängde hon in lite ytterligare förnedring när hon skulle fota mig och jag stirrade in i kameran typ en minut pga jag fick inga klartecken och hade inte synen att avläsa en blick som visar att hon är klar varefter hon skriker "you can stop locking att the camera!!!!!"
Två liter svett senare fick jag min stämpel.
Vår hyresvärd ville bjuda på gräs och tipsade om ett ställe vi kunde testskjuta kalashnikov för 25 cent per kula.
USA är sjukt som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar