att fundera

Jag har tänkt mycket under Jul.
Sådär bara legat som en gammal gumma på sofflocket och lekt med tankar.
Och så såg jag dokumentären om Bob Hund.
Den var väldigt bra, jag tyckte om den.
Men efteråt kände jag också:
Gud, alla dessa killar. Killar överallt som gör musik. Det skapas och det talas om detta konstnärsskap, så speciellt och magiskt. Vilket säkert är sanningen, men det händer ingenting i mig. Inget inspirerande och inget nytt under solen. Killar som skapar musik tillsammans med sina manliga medmusiker. Lite snark-känsla på det måste jag säga. zZzZzZzZzzZzZzZzzzZZZzzz.
Alla dessa killar.

Sen såg jag dokumentären om Foppa och kände ÅÅÅÅHHHHHHHH Foppa. Älska Foppa.
Konstigt, men jag antar att jag har högre förväntningar på musikvärlden än på hockeyvärlden.

Ungefär såhär snurrar mina tankar i ett ensligt torp någonstans utanför Piteå...