Jag + The Boss = TRUE

Tyvärr Piteå Dansar Och Ler.

I år kommer jag inte kunna närvara, jag ska nämligen se Bruce på Ullevi.

Det var ett svårt beslut, men tillslut valde jag The Boss.

*ironisk*

Allvarligt talat, det hände nått sjukt.

3 minuter efter biljettsläpp hade jag fyra sittplatser på bästa plats.

Någonstans känns det helt jävla overkligt, eftersom tiden innan och efter har det varit helt omöjligt att komma nära biljetter. 

Internet släppte förbi mig i kaoset under 2 sekunder.

Internet, jag är dig evigt tacksam.

Ps. Jag kommer bära mitt headband på konserten. Det kallas kotym. Kolla bara, alla har det. Bruce, jag, innebandytjejer etc. Ds.

Jag fann en dröm

Igår hände det.

Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig vandra den vägen.

THE HEADBAND

Jag brukar ha den som halsduk men igår glömde jag mössa och blev tvingad.

Men nu, frälst.

Det är magiskt. Att få skydd för öronen men samtidigt ha ett hål på huvudet där svetten kan ventileras.

Det är briljant.

Jag är nu tjejen med headband.

Stolt tjej med headband.

Anatomi vs. livet 2-0

Är det denna kurs som kommer att dra livet ur mig?
Jag är körd.

Kemi suger

Hej bloggen!
Idag hade vi kursstart, Anatomi/fysiologi.
Det har varit något av en virvelvind.
Fas 1: Läraren pratar engelska. Skjut mig.
Fas 2: Det kommer in en svensktalande. Känner en strimma hopp! (förtjänade ett utropstecken btw)
Fas 3: Han inleder föreläsningen med att berätta om atomer, protoner, molekyler och annat övermäktigt. Jag slås ned likt en råtta igen.
Fas 4: Han gör det! (Ja, det förtjänar ett till utropstecken) Han pratar om saker jag förstår. Homeostas, metabolism, vätska, vävnad etc. Jag känner mig lättad, kanske t.o.m lite glad.
Fas 5: Går hem från skolan med en glädje och intresse, ser migsjälv med mina glasögon längst ut på näsryggen sitta och grotta ner mig i all möjlig litteratur om kroppen och TYCKA DET ÄR KUL
Fas 6: Denna eufori gör att jag längtar efter att slänga mig in i webb-föreläsningarna en måndagkväll som denna. Dricker ett litet glas julmust och till detta avnjuter jag en pepparkaka och gör mig redo.
Fas 7: Rubriken som lyder är: BASAL CELLBIOLOGI
Jag dör, går under jord, börjar kallsvettas och blir illamående.
Det hela hjälps inte av att människan som är grundaren till denna webbföreläsning inleder den med "Var hälsad!" och försöker övertyga alla förvirrade studenter om hur cooolt det är med HÄFTIGA cellkärnan etc.
Nej min nördiga lilla herre, det är inte cool eller häftigt med molekyler och joner.
Det har aldrig varit och kommer aldrig att bli, hur mycket du än försöker övertyga mig med din exhalterade stämma.

Kontentan; jag slängs brutalt mellan hopp och förtvivlan.
Efter denna föreläsning är strimman hopp jag hade ca 12.15 idag dead and gone.
Nu ska jag djupdyka rakt ner i organellen och se vart jag hamnar.
Ses om ca 7 veckor!
MVH/ Pre-mental-student

Vad ska det bli av mig?

Jag har hamnat i en mycket dålig period.
Inte mentalt, men med min klantighet/jag är ouppmärksam.
Dessa två egenskaper har försatt mig i två obehagliga situationer på två dagar.
Alltså, 100% fail.

Situation 1:
IKSU.
Jag var sjukt stressad och insåg att jag hade tagit fel IKSU-kort.
Reaktion = besvikelse över att vi inte lämnat tillbaka det där jävla spa-kortet till Botte + ilska över att jag kunde ta fel kort. Varför, varför VARFÖR?
Jag springer till receptionisten och han hjälper mig vänligt.
Vad jag då glömmer när jag ska passera de aggressiva plexiglasdörrarna är att jag ju faktiskt inte har ett kort. Så vad händer? Jag kläms fast med ena låret mellan entrépassagen. Jag vrålar ut min smärta för det är två jävligt brutala väggar som kapar mitt ben itu medan jag ha en lång kö bakom mig.
Så gick det med att vara casual på IKSU.

Situation 2:
Jag stöter på en kompis på Universitetsområdet som är mycket stressad. Sådär stressad så båda börjar gå baklänges och pratar samtidigt, nästan skriker. Sen hips vips så har jag vält en massa cyklar i min virvelvindsgång.
Det första jag tänkte var att jag kunde låtsas att det inte var jag och bara passera oberörd förbi.
Tyvärr hade min kofta fastnat i en av pakethållarna så där sprack föreställningen om att vara en betraktare snarare än en aktör.
Så gick det med att smälta in på Universitetet.
Vad kommer härnäst?
Att jag rullar likt en hamster nerför trapporna i Aulan?
Att jag har en ölburk under foten en hel dag på stan utan att märka det?

Ps. Jag försökte till och med bildgoogla "klämmas i dörr", "klämma dörr" & "klämt sig mellan två plexiglasskivor" men det enda som visade sig var katter, gamla tanter och bäbisar. Så ovanligt är det att fastna i en dörr på IKSU. Ds.

Mitt livs ovärdigaste ögonblick, del 14

Jag hade precis rotfyllt en tand och halva ansiktet var avdomnat. 

Allt jag drack rann ut på kläderna, jag tuggade sönder min tunga.

I samband med dessa val av glasögon kan det aldrig bli en hit.

Jag fick inte något napp den kvällen, bör tilläggas.

Värdighet!

Dagens Lilla Fridolf

En gång hade jag en väldigt speciell vän.
Han hette Lilla Fridolf.
Vi var så lika på något vis, som själsfränder som aldrig mötts.
Säg mig, Fridolf: vart tog du vägen? Dom brukar säga "home is wherever I lay my head", men vart lägger du ditt lilla huvud. Jag saknar dig.
...& eftersom jag saknar den sjätte medlemmen i The Bombettes så skapar jag härmed en "dagens Lilla Fridolf".
För att Fridolf har hög moral som visar sig de gånger vi andra tappar våran.

Lilla Fridolf säger nej till överkonsumtion.

Bestämt nej.

Yours truly

//Jenny Margareta Nilsson