Idag hade vi kursstart, Anatomi/fysiologi.
Det har varit något av en virvelvind.
Fas 1: Läraren pratar engelska. Skjut mig.
Fas 2: Det kommer in en svensktalande. Känner en strimma hopp! (förtjänade ett utropstecken btw)
Fas 3: Han inleder föreläsningen med att berätta om atomer, protoner, molekyler och annat övermäktigt. Jag slås ned likt en råtta igen.
Fas 4: Han gör det! (Ja, det förtjänar ett till utropstecken) Han pratar om saker jag förstår. Homeostas, metabolism, vätska, vävnad etc. Jag känner mig lättad, kanske t.o.m lite glad.
Fas 5: Går hem från skolan med en glädje och intresse, ser migsjälv med mina glasögon längst ut på näsryggen sitta och grotta ner mig i all möjlig litteratur om kroppen och TYCKA DET ÄR KUL
Fas 6: Denna eufori gör att jag längtar efter att slänga mig in i webb-föreläsningarna en måndagkväll som denna. Dricker ett litet glas julmust och till detta avnjuter jag en pepparkaka och gör mig redo.
Fas 7: Rubriken som lyder är: BASAL CELLBIOLOGI
Jag dör, går under jord, börjar kallsvettas och blir illamående.
Det hela hjälps inte av att människan som är grundaren till denna webbföreläsning inleder den med "Var hälsad!" och försöker övertyga alla förvirrade studenter om hur cooolt det är med HÄFTIGA cellkärnan etc.
Nej min nördiga lilla herre, det är inte cool eller häftigt med molekyler och joner.
Det har aldrig varit och kommer aldrig att bli, hur mycket du än försöker övertyga mig med din exhalterade stämma.
Kontentan; jag slängs brutalt mellan hopp och förtvivlan.
Efter denna föreläsning är strimman hopp jag hade ca 12.15 idag dead and gone.
Nu ska jag djupdyka rakt ner i organellen och se vart jag hamnar.
Ses om ca 7 veckor!
MVH/ Pre-mental-student
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar