because I can

Idag skulle jag plugga men istället övar jag in Byonces dans till "Run the world" till min kommande 30årsfest där jag planerar årets dansuppvisning. Bara två år och tre månader kvar. Dansen kommer sitta som handen i handske. /fredagsfeeling

Bland cytostatika och sjukhuskorridorer

Jag förkovras och omges av sjuka människor med droppställningen som livskamrat.
Jag ser hur sjukdomen äter upp kroppen och spottar ut det som inte längre finns kvar.
Drömmar som går förlorade, som skingras som aska i en millisekund.
Längtan efter barn de aldrig kommer att hålla om för det enda som omfamnar de späda kropparna är sjuka celler som äter och föder, äter och föder.
Förtvinade kroppar. Ögon som bara ser döden.
Jag gråter ibland, kroppen värker.
Hjärtat slår dubbla slag och fylls med svärta.
Jag har valt ett yrke fyllt av sorg.
Vissa dagar undrar jag hur jag överhuvudtaget ska orka med skiten.
Men hellre gråter jag en gång i veckan över de liv jag passerar förbi än att bli en avtrubbad sjuksköterska som stänger av för att klara av.

Det här är Kristians blogg. Han var med på SXSW i Texas och upplever det jag är blott en beskådare av.
Allt känns obehagligt nära.
Imorgon ska jag gå till Hematologen och tänka på honom.

Hej hej hösten

HEJ BLOGGEN!!!!
Sommarlovet är över.
Jag har haft det BRA med versaler. Jättebra. Ungefär såhär:

Har inte saknat Umeå det minsta faktiskt, förutom alla skatter till vänner som finns här.
På tal om skatter till vänner, om ett par dagar flyttar två av mina bästisar.
Det gör så jävla ont i mitt lilla hjärta.
Trots att jag vet att det är mer än bäst för dom så får jag vara egoistisk här i cyberspace.
Jag tycker inte alls om det, för jag kommer sakna så jag går i bitar.
Det är mest det jag gör nu.
Förbereder mig för den stora flytten.
Jag vill bara spy på det hela, jag orkar inte längta och sakna hela jävla tiden.
Jag vill inte att ännu en bit som gör att jag stannar kvar i denna stad försvinner.
De här två skatterna har inte bara varit skatter och bästa vänner, de har i princip räddat livet på mig när allt varit nattsvart.
Men det är ju jag, en fis i rymden motför vad som väntar dom.
För att inte framstå som helt dum i huvudet så vill jag klargöra att jag är en stolt, glad, förväntansfull, peppad och unnig vän som är så jävla glad att det finns ett liv i södern som kommer bli bäst för dom.
MEN.
Alla vänner kan ju inte vara såna vänner.
Någon måste ju vara den som inte kan styra sina känslor och bara vill lägga sig ner i fosterställning och lipa, skrika, böna och be på flygplatsen: ÅK INTE SNÄLLA STAAAANNAAAAAAAA HÄÄÄÄÄÄR JAG ÄLSKAR JU ER..............etc, etc.
Nåväl. *tar mig samman*
Stockholm är ju bara en blinkning bort.
Om några dagar ska jag bara vara den där vännen som är glad, unnig, peppad, stolt och nyfiken.
Fram tills dess...............................*sorgsen*, *förtvivlad*, *tom*.

XOXO /okontrollerbar_27åring

Bengan!

Jag hittade ett fantastiskt fragment från "vem vet mest".

Bengt, vad gör du?

& varför gör du det?

kul, kul, jättekul

Ida har varit här och hälsat på mig, det har varit mer än kul.
Det har varit megakul.
Physalis kom också förbi, det var också megakul.

Sommarlov

Just nu har jag det såhär bra och imorgon går jag på semester.
Living the dream.

treårskrönika

Idag är det tre år sen jag lämnade dig.
Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Min moster sa en gång, när allting var kaos och jag fortfarande inte hade förstått vad som hänt: "du måste förlåta honom, annars slutar det aldrig göra ont".
"Du måste förlåta honom" ekade länge.
Vissa kanske måste det. Förlåta.
Förlåtelse är konstigt och komplicerat.
Förlåtelse är inte alltid rätt, det är inte alltid en premiss för att lämna situationer som aldrig kommer att kunna göras ogjorda.
Att inte förlåta betyder inte att man aldrig kan bli fri.
Jag har förlåtit migsjälv för att jag inte lämnade dig första gången du skrek, kastade och skrämde mig.
Jag har förlåtit migsjälv för att allt fick pågå så många år, men jag kommer aldrig att förlåta dig.

Vissa saker är fullständigt oförlåtliga

....& kommer alltid förbli.


Jag är fri nu.
Jag träffade någon som visade mig vad kärlek är.
Allting jag trodde om kärlek & allting jag fantiserade om i ungdomen blev sant.
En person som vördar mitt hjärta och ser allt.
Tänk att jag kunde ha så tur.
Tur i oturen.