treårskrönika

Idag är det tre år sen jag lämnade dig.
Det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Min moster sa en gång, när allting var kaos och jag fortfarande inte hade förstått vad som hänt: "du måste förlåta honom, annars slutar det aldrig göra ont".
"Du måste förlåta honom" ekade länge.
Vissa kanske måste det. Förlåta.
Förlåtelse är konstigt och komplicerat.
Förlåtelse är inte alltid rätt, det är inte alltid en premiss för att lämna situationer som aldrig kommer att kunna göras ogjorda.
Att inte förlåta betyder inte att man aldrig kan bli fri.
Jag har förlåtit migsjälv för att jag inte lämnade dig första gången du skrek, kastade och skrämde mig.
Jag har förlåtit migsjälv för att allt fick pågå så många år, men jag kommer aldrig att förlåta dig.

Vissa saker är fullständigt oförlåtliga

....& kommer alltid förbli.


Jag är fri nu.
Jag träffade någon som visade mig vad kärlek är.
Allting jag trodde om kärlek & allting jag fantiserade om i ungdomen blev sant.
En person som vördar mitt hjärta och ser allt.
Tänk att jag kunde ha så tur.
Tur i oturen.