Skit ska skit ha

Jag ska aldrig mer jinxa fredag den 13e.
På väg hem från skolan blev jag biten av en schäfer.
Tur att jag har en alldeles för stor jacka så att den fick ta smällen.

Detta bevisade två viktiga frågor:
1. Fredag den 13e är fan livsfarlig.
2. Schäfrar är helt vansinniga.

Motbevisa mig om ni vågar.
Min arm är fortfarande fuktig av schäferfradga.
Nu kastar jag in handduken.
Jenka vs. Livet 0-4.

Dagen d

Fredag den 13e.
Jikes.
Vad har du i ditt sköte?
Död? Oväder? Mensvärk? Vinterkräksjukan? Förstoppning? Vårtor? Benbrott? Skam?

Jag väntar med spänning.

Status

Just nu; livslust = borta.
Hej då, byebye, au revoir.
Anatomi, jag hatar dig till döden.
Ses på andra sidan, om jag kommer dit.

Att åka hem

Kära Piteå, jag älskar dig.
Jag älskar att sitta framför brasan i skogen och höra mamma och pappa prata om allt och ingenting.
Jag älskar att krama Ebbe och pussa Inez, åka på utflykter i skogen och leka med gamla chargers.
Jag älskar att du och jag alltid kommer att höra ihop, som bästa kompisar som inget kan förgöra.
Jag älskar att vi alltid kommer hålla ihop, tills döden skiljer oss åt.
Piteå, farväl för denna gång.
/din Jenny

2012

Eftersom jag inte får träna på 3 månader så börjar jag ana hur det känns att närma sig galenskapen.
Kan tyckas konstigt att jag blev såhär med tanke på hur mitt liv sett ut men jag har insett att jag måste ta emot allt med öppna armar.
Jag kan inte längre identifiera mig med de som tränar för viktens skull, nu är det enda jag tänker på hur jag ska bygga upp muskulaturen runt knät så jag blir stabilare, hur jag kan utmana migsjälv med backintervaller och se efter hur många mil på cykel jag klarar innan jag spyr.
Min kropp är inte längre något jag måste förminska eller förändra.
Min kropp är ett redskap.
Min kropp är nu en sjukt mäktig manick som jag kan bygga och mästra.
Ps. Jag älskar köttiga lår, lår som man ser har cyklat flera hundra mil. Ds.
Jag vill prata om träning för att jag blir så peppad av att höra om andras mäktiga knep om hur dom utvecklas.
Särskilt med kvinnor.
Älska kvinnor.
Jag har varit stor som en boll och jag trodde aldrig för 7 år sen att jag skulle vara den jag är idag.
Jag är stolt över hur jag har omvandlat min relation till träning och jag är stolt över att jag har förändrat min skalle så pass mycket att jag vet att jag kan kämpa så jag går in i väggen för att jag är stark i kroppen.
Jag har en del av den där sport-skallen som förr varit så ogreppbar.
Jag är glad att jag går in på pressbyrån och frågar om de har någon jävligt bra träningstidning, inte nån skit-blaska om hur man går ner i vikt utan en seriös och informativ tidning som hjälper mig på min väg mot en halvmara
Så jag köper tidningen "runner's world" under träningsförbudet och längtar mig bort.
Sen inser jag att de även omfamnar anatomi så jag kan förena nytta med nöje!

Det obligatoriska nyårsinlägget

Dagen efter kvällen med stort K.

Det var nog världens bästa nyårsafton!

Vi avslutade 2011 med att spontant summera året som gott, den som hade den svarta kulan hade ordet. 

Jag fick tyvärr börja och berättade något banalt, sen sattes ribban och tårarna var oundvikliga.

Sen invigde vi 2012 med en skrattfest utan dess like. 

Att Ida gjorde en obligatorisk nyårsfadäs i form av ett brutalt fall lyfte kvällen.

Jag är rik. 

För att jag har så många fina vänner som jag skulle dö för.

Ungefär som Jason Mraz sjunger, "I would catch a granade for ya".

Typ, fast utan psyko-drag och död.

Måndag, 12.26

Jag sitter i ett stort hus mol allena med endast kaminens sprakande ljud.
Här skulle jag kunna sitta i flera veckor.
Det är så sällan jag lever i absolut tystnad.
Kära Norrbotten, jag saknar dig.
Jag saknar att åka längs ensliga skogsvägar och inte ha något mål.
Jag saknar att åka skoter och grilla pinnbröd vid isen.
Jag saknar att kunna åka in till Ebbe och Inez och krama sönder dom, när helst jag vill.
Ja herregud, om det fortsätter såhär så kommer jag nog kasta in handduken och flytta hem asap.

Ps. Det spatserade just förbi en ekorre. Idyllen är komplett. ds.