Jag sitter i ett stort hus mol allena med endast kaminens sprakande ljud.
Här skulle jag kunna sitta i flera veckor.
Det är så sällan jag lever i absolut tystnad.
Kära Norrbotten, jag saknar dig.
Jag saknar att åka längs ensliga skogsvägar och inte ha något mål.
Jag saknar att åka skoter och grilla pinnbröd vid isen.
Jag saknar att kunna åka in till Ebbe och Inez och krama sönder dom, när helst jag vill.
Ja herregud, om det fortsätter såhär så kommer jag nog kasta in handduken och flytta hem asap.
Ps. Det spatserade just förbi en ekorre. Idyllen är komplett. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar