Det som chockar mig är inte att han tog rygg på just mig, utan att han tog rygg fast jag satt på min cykel.
Crazy fool.
Mycket märlig dag.
torsdag 8 september 2011
måndag 5 september 2011
Dag ett -check!
Första dagen avklarad.
Jag överlevde utan att ramla, säga konstiga saker eller bajsa ner mig.
Här är jag i min nya, vuxna universitets-tröja!
Jag överlevde utan att ramla, säga konstiga saker eller bajsa ner mig.
Här är jag i min nya, vuxna universitets-tröja!
Kunde dock inte smälta in som planerat.
Inte för att jag sa ett knyst, men i min framtida klass så sticker man ut om man har tygpåse och kort hår.
Jag & Sofia försökte bonda med en kille som inte kände någon och som verkade vara i vår ålder (jag är mest troligt äldst) + att han såg normal och snäll ut.
Projektet misslyckades & han tror eventuellt att vi är utvecklingsstörda.
FAIL
söndag 4 september 2011
Mitt nya liv
Imorgon är det skolstart.
Jag har köpt en tröja som inte är svart, bara för att markera att det är en ny del i mitt liv.
Den är lila, plommon EJ lys.
Med denna lila tröja har jag förutbestämt min aproach i klassen.
Ledordet är: keep it low and simple.
Ingen ska minnas mig första dagen.
Dock så krockar detta med de tre scenarion som jag eventuellt kommer att genomlida.
1. Jag ramlar in i klassrummet, alternativt snubblar ner för trapporna och rullar likt en hamster mot dörröppningen. Precis när jag tror att jag har klarat mig och är på väg ut så förlorar jag all värdighet.
2. I min presentation av migsjälv kommer jag slänga in ett skämt om något olämpligt. Av ren nervositet och stress. Så står jag där i mitten av salen och skrattar högt för migsjälv och avslutar med den klassiska, men snöpliga gris-inandningen. Smeknamnet kommer föralltid att vara Miss Piggy.
3. Jag bajsar ner mig. Det har hänt förr, så vad säger att det inte kan hända igen? Jag behöver nog inte ens nämna raden av smeknamn som i så fall kommer förfölja mig.
Jag håller tummarna att jag får förbli tjejen som ingen minns efter min premiärdag på Campus Umeå.
Jag har köpt en tröja som inte är svart, bara för att markera att det är en ny del i mitt liv.
Den är lila, plommon EJ lys.
Med denna lila tröja har jag förutbestämt min aproach i klassen.
Ledordet är: keep it low and simple.
Ingen ska minnas mig första dagen.
Dock så krockar detta med de tre scenarion som jag eventuellt kommer att genomlida.
1. Jag ramlar in i klassrummet, alternativt snubblar ner för trapporna och rullar likt en hamster mot dörröppningen. Precis när jag tror att jag har klarat mig och är på väg ut så förlorar jag all värdighet.
2. I min presentation av migsjälv kommer jag slänga in ett skämt om något olämpligt. Av ren nervositet och stress. Så står jag där i mitten av salen och skrattar högt för migsjälv och avslutar med den klassiska, men snöpliga gris-inandningen. Smeknamnet kommer föralltid att vara Miss Piggy.
3. Jag bajsar ner mig. Det har hänt förr, så vad säger att det inte kan hända igen? Jag behöver nog inte ens nämna raden av smeknamn som i så fall kommer förfölja mig.
Jag håller tummarna att jag får förbli tjejen som ingen minns efter min premiärdag på Campus Umeå.
torsdag 1 september 2011
Jenka vs. AFtonbladet 1-0
Igår när jag läste Aftonbladet blev jag så föbannad så jag var tvungen att skicka ett mail till mannen i fråga som skrivit artikeln, en artikel om en man som torterat sin fru under lång tid.
(Ungefär som när jag skrev insändare i Piteå-Tidningen om kött är mord etc.)
Han skrev väldigt skuldbeläggande, tex:
"Istället för att avsluta relationen och polisanmäla gifte sig den 50-åriga kvinnan med den 43-åriga mannen".
Detta skrev han efter att ingående beskriva på vilka sätt mannen hade torterat henne: skurit av henne hälsenan, huggit henne över hela kroppen med en filékniv etc.
Dumma jävla kvinna.
Det är fan inte synd om henne om hon väljer att gå tillbaka till någon som skär av henne hälsenan så hon inte kommer att kunna gå normalt igen.
Ungefär med den tonen var artikeln skriven.
30 minuter efter att jag hade skickat mitt upprörda, men samlade mail så får jag svar.
"Hej Jenny!
Jag har inte sett den formuleringen förrän nu.
Jag uttryckte det annorlunda i den text jag lämnade, det är nog våran textredigerare som har ändrat i texten.
Jag ska prata med nätredaktionen och se om vi kan ändra tillbaka.
Tack för påpekandet."
YOU BETTER!!!!!!!!!!!
Eller skära av hälsenan på textredigeraren.
Jag känner mig väldigt präktig.
Ungefär som när Nudeln ringde in till AXA och klagade över hur lite quinoa det var i den müsli han köpt som faktisk lovade att den skulle innehålla 20% av det näringsrika kornet.
(Ungefär som när jag skrev insändare i Piteå-Tidningen om kött är mord etc.)
Han skrev väldigt skuldbeläggande, tex:
"Istället för att avsluta relationen och polisanmäla gifte sig den 50-åriga kvinnan med den 43-åriga mannen".
Detta skrev han efter att ingående beskriva på vilka sätt mannen hade torterat henne: skurit av henne hälsenan, huggit henne över hela kroppen med en filékniv etc.
Dumma jävla kvinna.
Det är fan inte synd om henne om hon väljer att gå tillbaka till någon som skär av henne hälsenan så hon inte kommer att kunna gå normalt igen.
Ungefär med den tonen var artikeln skriven.
30 minuter efter att jag hade skickat mitt upprörda, men samlade mail så får jag svar.
"Hej Jenny!
Jag har inte sett den formuleringen förrän nu.
Jag uttryckte det annorlunda i den text jag lämnade, det är nog våran textredigerare som har ändrat i texten.
Jag ska prata med nätredaktionen och se om vi kan ändra tillbaka.
Tack för påpekandet."
YOU BETTER!!!!!!!!!!!
Eller skära av hälsenan på textredigeraren.
Jag känner mig väldigt präktig.
Ungefär som när Nudeln ringde in till AXA och klagade över hur lite quinoa det var i den müsli han köpt som faktisk lovade att den skulle innehålla 20% av det näringsrika kornet.
mitt liv...
Här är boken om mitt liv.
Den skrev jag när jag gick i mellanstadiet.
Jag hade en klar bild av hur min framtid skulle arta sig!
"Jag ska ha en snygg kille och vi ska ha en gård med många djur.
Vi ska ha en sommar stuga intill en sjö och ett vinterhus med inglasad pool som är jätte lyxig.
Vi ska ha två barn en kille och en tjej dom ska inte bråka.
Jag ska bli vetrinär, dansare, reseledare eller kioskägare.
Jag ska ha körkort och en bil och en motorcykel.
Vi ska ha mycket pengar och jag ska flytta hemifrån"
...när jag blir 18 år.
Jag ska ha sommarjobb, vi ska fara till Kreta och ha det underbart och barnen ska följa med och våra kaniner Pricken och Skrållan och hunden Piffi och katten Misse.
SLUT
Här är vi, jag och min kille!
Det bästa är att min lärare Marianne har antecknat:
"Suveränt härligt!
Lycka till!"
Jag tror att det var mer ett: "Ehhhh....good luck with all that" än ett genuint lycka till.
Stockholm i mitt hjärta
Idag såg jag följande:
- Lattefarsa. Han var precis som jag trodde att en stereotyp lattefarsa på söder skulle vara.
- Måns Herngren - uäck.
Sen spydde jag nästan i en park.
Vet inte om det var reaktionen av lattefarsan, Måns, eller bara allmänt äckleri.
Vilken orsak det än var så var det ovärdigt.
Väldigt ovärdigt.
- Lattefarsa. Han var precis som jag trodde att en stereotyp lattefarsa på söder skulle vara.
- Måns Herngren - uäck.
Sen spydde jag nästan i en park.
Vet inte om det var reaktionen av lattefarsan, Måns, eller bara allmänt äckleri.
Vilken orsak det än var så var det ovärdigt.
Väldigt ovärdigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)