I veckan var jag med om en obehaglig Seinfeld-incident.
Jag körde bil och stannade för att släppa förbi en cyklist.
Samtidigt börjar det klia på näsvingen och jag tillfredsställer gärna mina akuta behov så jag börjar klia frenetiskt.
Jag upptäcker att cyklisten är en klasskompis (ej hälsnings-relation) som tror att jag petar näsan.
Men det var inte en pick, det var en scratch.
Jävla skit.
Jag antar att jag inte ska förklara detta på skolstarten på måndag.
*undviker att gräva min egen grav*
Åh, jag kan ändå se det komiska i det framför mig:
SvaraRadera"JO alltså hej, häromdagen när jag såg dig på stan så vill jag bara att du ska veta att jag PETADE INTE I NÄSAN. Jag bara kliade, inte petade! Jag är inte en sån som petar i näsan!!"
Varpå den andra personen mumlar något stelt om att den inte sett dig och går därifrån.
Haha, exakt mitt scenario också. Det känns inte bra, då är det nog bättre om han tror att jag är en petare. Hellre en petare än neurotisk, right?
SvaraRadera