Vi började på Kino, fick fint bord, plus att jag och Ida fick kvalle-tid.
Vi fick rosé och risotto och mitt i denna eufori kommer det en äldre man som på knagglig svenska frågar Ida:
"tycker du om den här?"
Han håller fram en teckning av mig och ida, som han ritat i kol.
Vi blir lite obekväma och även skadade av att man går omkring och tror att ingen kan vara god.
Det måste finnas en baktanke med allt.
Ida säger att den var fint varpå jag surt säger till Ida:
"Han vill att du ska köpa den".
Han säger snällt att han bara ville ge den till oss, lägger den på bordet och sätter sig på sin trappa och fortsätter teckna.
Jag trodde jag skulle skämmas ihjäl & sakta sugas in i kullerstenarna under mig.
Jag hade varit världens största idiot till världens snällaste gubbe.
Jag var inte bara cynisk, jag var rasist också?
*livskris*
MEEEEEEN, detta räddades när jag gick och bad om ursäkt, sen bondade vi alla tre över konst, politik & andra långgatan.
Note to self; tänk före du pratar. Eller prata inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar