Florist, javisst?

Jag har ett oerhört märkligt förhållande till blomster.
Jag älskar blomster, men blomster verkar inte älska mig.
Som en kärleksrelation så destruktiv och menad att möta döden.
Jag ger mitt hjärta och själ, allt för att komma hem till en sorgsen och ledsen planta som bara vädjar att jag ska lämna hen och gå vidare.
All denna smärta och svärta har äntligen nått ett slut (Ta i trä, PLZ).
Låt mig presentera början av mitt nya liv, beviset på mitt nyfunna hopp om ett blomstrande kärleksliv;
Monsteran, mitt hjärtas fröjd.
ÄLSKA MIG DÅ FÖR HELVETE!!!!!!!!!!