Det nygamla livet

HEJ!!
Det var ett tag sen.
Jag har gjort allt och ingenting. Känns som att det är så livet blir ändå.
Jag hade en 30års-kris för några veckor sen, jag har hört att dom kommer när en är 27.
Tror dom kommer komma och gå i sisådär 2 år, sen har en anpassat sig till alla förändringar och bryr sig inte ett piss längre.
Pappa sa när jag var i ungdomens glada dagar att jag skulle njuta när jag kunde, för när jag blev VUXEN, då skulle inget vara sig likt.
Det skulle inte finnas tid eller ork att sova över hos varann, cykla på nätterna, åka vart som helst med vem som helst, skratta en hel natt åt något som inte ens är kul, hänga med sina bästa vänner dag och natt utan att bry sig om morgondagens bekymmer.
Jag förbannade hans ord och sa att jag kommer då sannerligen inte bli en av er.
Ni VUXNA.
Då var jag 16, 17, 18.
Nu är jag 26, 27, 28.
Nu skrattar jag och tänker att farsan hade rätt trots allt.
Jag förbannar det fortfarande, men på något sätt blev det så.
Inte allt, men en liten bit av det han sa har blivit till sanning.

Jag har svårt att vänja mig.
Jag är en ungdomens själ i en gammal kvinnas kropp.
Jag ska INTE lägga upp en bildkavalkad av mina ungdomens år, jag är alldeles för nostalgisk.
Jag ska omfamna den nya tiden istället.
*omfamnar*