Stunden jag fruktat värst, man kan kalla det mardröm.
Så många som säger att dom gjort det.
Så många som hatar det, så många som älskar det.
Så många som räds det.
Nollningsveckan.
Eller kanske i mitt fall, nollningsMÅNADEN.
Den kommer innehålla följande:
1. Aktivitet "på rymmen". Skor för att springa i, vattenflaska, penna och frukt.
2. Vattenbrännboll. "Det är okej att knäcka en öl eller två".
3. Stadsvandring + Burträskbingo. Med läkarnollorna.
4. Karaokekväll på krogen
5. Togafest
6. Krogrunda med EPP. "GLÖM EJ KÅRLEG!!"
7. Sittning, tema; Robinson
Vad har jag gett mig in i?
Jag föreslog i panik till Jens att jag skulle säga att jag just har fött barn och därför inte kan vara med på de fysiska aktiviteterna p.g.a sprucken fitta osv, och festerna passar inte mitt nya familjeliv för att jag ammar och sover dåligt.
Jens tyckte det var en svår lögn att hålla i längden.
Jag är mycket rädd.
Börjar redan spekulera och fundera på alla små lögner och undanflykter och kroppsliga skador.
Jag får helt enkelt betala priset för att vara den utstötta och ensamma tjejen i tre år.
Det är inte värt en nollning.
Eller...är det här jag och mina klasskompisar den 17/9 kl. 18.00?
Alltså, det är okej att skippa nollningen! Det kommer leda till risk att känna sig lite utanför ett tag pga att folk skapar grupper. Å andra sidan kommer du ha din värdighet och självkänsla kvar.
SvaraRaderaJag var med på nollningen när jag började min utbildning i sthlm, men skippade det i gbg. Bland det bästa jag gjort!
Åh tack erik, känns mycket bättre.
SvaraRaderajag menar, vem behöver ens vänner????
True! Men snarare, vem behöver ens vänner på sin nya utbildning när man redan har världens bästa vänner sedan tidigare??
SvaraRadera