inavel

Igår hade jag ett sånt sjuk "hej vi är från samma stad och måste på något sätt vara kopplade till varann"-ögonblick.

Såhär lyder konversationen:

jag: "jaha, du är från Piteå. Vars då i Piteå?"

tjej nr. 1: "Svensbyn"

jag: "Svensbyn!! Jag har släkt där. Mina mostrar ägde kiosken i Svensbyn på 90-talet"

tjej nr. 1 "VA ÄR DET SANT? (rabblar upp mina mostrars namn) jag tog mina hål i öronen där, 20 kronor styck"

men du då? (vänder mig till tjej nr. 2)"

tjej nr 2: Böle.

jag: BÖLE! Jag har släkt där också!

ungefär här i samtalet går Monika iväg, dubbelvikt av sitt eget skratt.

tjej nr 2: "jahhaaa, men vem då? (bred pite-dialekt)

jag: (säger namnet på mina kusiner och övriga mostrar)

tjej nr. 2: men jahaaaaaaaaaaaaa, är du kusin me erik...jag har ju gått i hans klass sen jag var sex år...och jaha, har hans syrra fått barn......blablabla

Ungefär så fortsatte konversationen.

Kändes sjukt att vi verkligen levde upp till alla-känner-alla myten.